Nu börjar det röra på sig i köket. Mer foam och plastunderlägg till diskmaskin inhandlades i morse. Golvet är nu äntligen klart, listen väntar vi med. Den efterlängtade gamla diskmaskinen är åter på plats. Ryggen som gjort sig påmind när vi diskat över badkaret i några veckor sjunger nu av glädje. Två högskåp har vi smällt upp och vi börjar skymta ljuset. Våra förkylningar börjar äntligen avta något också. Underbart!
Filed under [/] | permanent link
Det började på torsdagen med molande värk i ryggen, men det kunde lika gärna varit en muskel. Smärtorna blev bara värre och värre. Natten till fredagen kunde Britta inte sova alls. Jag mötte henne i badrummet liggandes på golvet hopviken, kallsvettig och sa: ‘ska du inte komma och lägga dig nu’ och gick själv tillbaka till sängen. Fredag morgon börjar Britta jaga liv i vårdapparaten. Hon fick snabbt en tid till vårdcentralen kl 12:30 här i V.Frölunda.
Efter det konstaterats att smärtorna var för starka för att hanteras på vårdcentralen skickades Britta i (gratis!)-taxi till Gynekolog-akuten på Sahlgrenska, eftersom ingen annan vill ta hand om en gravid kvinna. Där mötte jag upp, smått stressad över situationen och att i all hast behövt lämna skolan. Nu var klockan 14. Vi fick snabbt komma in till läkare eftersom Britta låg och vred sig som en halverad mask på en brits. Ultraljud gjordes. Barnet, som verkade må bra, fick vi se en glimt av för första gången. Britta tyckte det kändes märkligt att se barnet i just den situationen. Allt såg bra ut på den sidan. Sen gjordes ultraljud på njurarna, den högra var förstorad (eller som läkarna säger på sin pedagogiska svenska, dilaterad). Eftersom det var en gynekolog som gjorde undersökningen så ville hon att en röntgenspecialist skulle titta närmare på njuren. Vi fick en tid till röntgen kl 17:15. Äntligen var det dags för smärtstillande; Britta fick en spruta i stjärten så att hon såg glad ut. Precis i tid klockan 17:16 kommer transporten som skulle frakta paketet till röntgen. Vi kom dock inte dit, utan blev avsläppta utan vidare information på trauma-akuten där helikoptern precis landat och det var fullt spring.
Efter en halvtimme började de undra vad vi gjorde där och fixade oss därifrån. En ny transport rullade oss genom katakomberna. Kl 18:30 ca fick vi chans att sova en halvtimme medan sköterskan läste sin tidning och läkaren gjorde vad han nu gjorde. När läkaren kommit blev Britta förtjust över den nu varma gelen som användes istället för den kalla till ultraljudet. En noggrann undersökning senare var vi dock inget klokare eftersom det egentligen behövs en röntgen för att se njurstenar. Röntgen görs dock inte på havande kvinnor i “onödan”. Vi skickades tillbaka till gyn.akuten där vi snart fick ett eget rum att sitta och titta i taket i. Vi väntar och vet inte egentligen vad vi väntar på, inga svar finns heller. Klockan 20:30 drygt får vi åka hem med några piller och löfte om att få komma tillbaka om det blir värre igen. Vi firar helgens inträde och min examen med ett McDonalds-besök 21:30.
Filed under [/] | permanent link
